Israel/Palestina och ansvaret för diasporans judar

Olle Katz

Den 25 augusti 2019 hölls en debatt/samtal i Göteborgs Judiska församling mellan Allan Stutzinsky, ordförande i församlingen, och Olle Katz, ordförande i JIPF

Allan Stutzinsky bjöd in Olle Katz till en debatt om synen på konflikten i Israel-Palestina och hur vi i diasporan förhåller oss till den. Debatten hade fyra teman:

• Kolonisering, ockupation och bojkott
• Har diasporans judar ett ansvar att försvara Israels politik i alla lägen eller är det vårt ansvar att också kritisera Israel?  
• Gaza, blockaden, våldet och Ship to Gaza
• Möjligheter till en hållbar och rättvis fred.

Olle inledde och började med vad de två har gemensamt:

• Att vara uppvuxen med Israel som ett andra hemland. Med tonvikten på ”andra”.
• En omsorg om staten Israel som en demokratisk stat
• Anhängare av en liberal demokrati som bygger på respekt för minoriteter
• Fred och trygghet för alla folk i området: Judar, muslimer, kristna, druser och ateister
• Kamp mot antisemitism och rasism

Olle talade om JIPFs dubbla uppdrag: En rättvis fred och kampen mot antisemitismen. Vidare utgick han från den mångtusenåriga judiska traditionen och kulturen, till stor del manifesterad i diskussionen om Talmud. Hans sammanfattning av denna tradition var ”Visserligen har jag rätt men det måste inte betyda att du har fel – så låt oss fortsätta samtalet”. Att kräva att alla judar bör ha samma åsikter är alltså mycket ojudiskt. Vi bär också med oss minnet av förintelsen och vi har alla ett förhållande till Israel.

Det går inte att ersätta tusentals år av judisk kultur med en tro på en nation, sade Olle och jämförde med kommunisterna som ersatte sin socialistiska övertygelse med en tro på och ett försvar för Sovjetunionen.

Olle fortsatte inledningen: ”JIPF är ingen palestinagrupp. Mitt och JIPFs engagemang är primärt Israel och dess invånare. Alla parter i konflikten måste delta i respektfulla samtal. En militär övermakt skapar knappast en hållbar fred. Ett stort problem är att såväl Fatah som Hamas är odemokratiska, korrupta och att antisemitismen tillåts att frodas. Min oro gäller även Israels demokratiska utveckling. Nationalstatslagen reducerar även formellt Israels arabiska befolkning till andra klassens medborgare och permanentar ockupationen.

Ett första steg på vägen till fred är att palestinierna erkänner, och undervisar om förintelsen och att Israel erkänner och undervisar om Nakba, fördrivningen av palestinier.”

Allan Stutzinsky inledde med att tala om legitimitet. ”Israel är världshistoriens mest legitima stat”. De flesta nationalstater har begränsad legitimitet, gränserna dras om och inom gränserna finns många kulturer. Israel har en legitimitet från Bibeln. Varje år ber vi böner, hälsar Israel och upprepar ”Nästa år i Jerusalem”. Idag är detta verklighet menade Allan. Den judiska staten har fått öknarna att krympa. Det är en öppen, demokratisk stat med ett fungerande rättssystem. Kulturlivet blomstrar och forskningen är internationellt ledande. Palestinierna bor och verkar hellre i ett demokratiskt Israel än i Palestina. Gazas folk skulle aldrig klara sig utan tonvis med transporter från Israel och den vattenreningsanläggning som förser Gazaborna med rent vatten varje dag.”

• Olle replik: Mångtusenåriga religiösa urkunder är sällan en folkrättsligt rimlig grund att vila på.  Tänk om urbefolkningen i Nord- och Sydamerika skulle hävda sin rätt till kontinenterna och de senare komna skulle bli andra klassens medborgare!
• Att öknarna idag växer är oomtvistat, möjligen en följd av klimatförändringar.

Kolonisering, ockupation och bojkott

Olle: Området har varit koloniserat av stormakter i tusentals år. Befolkningen har tvingats dyrka olika gudar. Det har inte funnits någon judisk stat annat än några år för ca 2000 år sedan. Staten Israel är en kolonial konstruktion som knappast varit möjlig efter kolonialismens fall. Nu finns den här och vi har två folk med rätt till samma landområde. Israel har ockuperat Västbanken, annekterat Golanhöjderna och Östra Jerusalem. 650 000 israeliska bosättare finns nu på inom de områden som Israel ockuperat sedan 1967. En fortsatt ökad bosättning är en av hörnpelarna i Nationalstatslagen. De judiska bosättarna har rösträtt i Israel, de ockuperade har det inte. Palestinierna utstår vardagliga trakasserier från bosättare och israelisk militär. Deras bostäder förstörs i en ökande takt för att bereda plats för nya bosättare, främst i östra Jerusalem men även i mindre byar.

Israel har aldrig erkänt de väldokumenterade och hemligstämplade övergrepp mot civila som utfördes i flera palestinska byar, t.ex. Deir Yassin och Tantura 1948 där i stort sett alla invånare dödades på plats av israelisk milis. Den 70-åriga hemligstämpeln förlängdes förra året.

Ockupationen hotar det demokratiska Israel och strider mot internationell rätt. En ockupation skall vara tillfällig och ockupationsmakten får inte flytta sin befolkning till ockuperat område. Ett allt större område, i praktiken större delen av Västbanken står nu under israelisk militär kontroll.

JIPF stödjer för närvarande inte hela BDS, vi avvaktar med bojkotten mot kulturarbetare och akademiker där många är motståndare till ockupationen. Kraven i lojalitetslagen på att dessa inte får kritisera ockupationen kan ändra på vår nuvarande hållning.

Allan ansåg för sin del att all kritik mot Israel kan användas som argument för antisemitism. Det Olle kallar för ockupation är för det första inget brott mot folkrätten, dessutom innebär Israels närvaro möjlighet till ekonomiskt välstånd för den arabiska befolkningen i Judéen och Samarien. De flesta araber trivs bättre i Israel, även på Västbanken, än under palestinskt styre. Staketet (muren) är nödvändigt, det har minskat terrorismen. Man bygger ett staket vid en tomtgräns. Olle kommenterade: ”Vanligtvis bygger man inte staketet på grannens tomt.”

Gaza – blockaden, våldet och Ship to Gaza

Allan menade att Hamas är grunden till det onda: De skickar fram civila som sköldar, de vräker ut raketer mot civila mål. Allt för att döda judar. Blockaden är nödvändig för att hindra att ännu fler och mer kraftfulla vapen sänds in för att döda judar. De enda som bryter blockaden är Israel som förser Gaza med mat, medicin och rent vatten genom ett israeliskt vattenreningsverk m.m. Varför klagar alla på Israel – Egypten har ju också tunnlar till Gaza? Israel utövar våld i självförsvar.

Vad gäller Ship to Gaza menade Allan att de har en antisemitisk bakgrund med antisemitiska organisationer som finansiärer. Om båtarna skulle komma fram – hur vet vi att inte små kärnvapen finns inbyggda i skroven?

Olle pekade på att 95% av Gazaborna saknar drickbart vatten i kranarna, att elektricitet finns 4 timmar/dag, arbetslösheten är 45%, att islamistiska Hamas är i stort sett den enda arbetsgivaren när möjligheterna till export är borta och näringslivet ligger i spillror. Gaza är i praktiken ett stort fängelse där hälften av barn och ungdomar saknar framtidshopp. Invånarna drabbas av apati eller radikaliseras. Olle påminde Allan om att Israel stödde Hamas mot Fatah – ”bättre med en religiös grupp än en vänster-regim”.

Diasporans judar – ansvar att försvara Israel i alla lägen eller ansvar att kritisera?

Olle inledde med att påpeka att nästan alla judar kommer från diasporan , detta sedan tvåtusen år. Vi har alltid varit en minoritet, ofta förföljda i de länder vi bott i. I diasporan har vi utvecklat de judiska traditionerna, den judiska kulturen och starkt bidragit till uppbyggnad av demokrati, kultur och forskning. Den judiska kritiken av Israels politik; från JIPF, J-Street, Jewish Voice for Peace, EJJP och liknande organisationer runt om i världen, kommer från judiska sionister som är måna om ett demokratiskt Israel. Tusentals år av judeförföljelse ger oss inte rätt att förtrycka andra folk, snarare en viktig kunskap om att bekämpa förtryck av minoriteter.

Det finns dock skillnader mellan judar i diasporan och judar i Israel. Enligt Pew research center anser 42% av judarna i USA att det är viktigt för judar att ha humor – i Israel var siffran 9%. Israels store författare Amos Oz hävdade i sin bok ”Konsten att bota en fanatiker att den gruppen inte har, inte kan ha humor. Vidare: ”Att vara intellektuellt nyfiken”: 49% i USA, 16 % i Israel. ”Att arbeta för rättvisa och jämlikhet” – 56% i USA, 27% i Israel. Är det så att moral och omsorg försvinner i ett land där vi är i majoritet? undrade Olle.

Kritik av Israel är naturligtvis inte antisemitism! avslutade Olle

Allan menade att man som jude naturligtvis kan kritisera Israel – men med omsorg. Man skall kolla påståenden om t.ex. israeliska övergrepp genom att söka fakta på officiella sidor i Israel – där slipper man ”fake news” som ofta sprids av antisemiter.

Möjligheter till fred

Olle inledde med Amos Oz liknelse där han jämför Israel/Palestina med den enda lägenhet som finns kvar i staden där du bor. Du kan få den om du delar den med en annan person som tyvärr råkar vara en person du verkligen inte tycker om. Annars får du ingen bostad. Två i publiken fick fundera högt. ”Vi måste ju snacka – vi kan ha varsitt rum – det blir svårt med badrummet och köket… Men vi måste ändå snacka – det borde fungera – vi kanske lär känna varandra…”.

Ja, vi måste ju snacka, Israel måste erkänna Nakba, Palestina måste erkänna Förintelsen. Hur ser en demokratisk 1-statslösning ut? En demokratisk stat med palestinsk majoritet eller en apartheid-liknande stat där judars röster väger tyngre? Vi måste komma ifrån ”vi- och dom”-mentaliteten som gör att det är möjligt att döda då de man attackerar inte är ”riktiga människor” utan otrogna judar eller araber.

Avslutning

Allan: All kritik förstör för Israel och gagnar antisemitism. Kolla nyheter med israeliska källor, regeringens och IDFs hemsidor, mer tillförlitliga än Human Rights Watch eller Haaretz.

Kritik i rätt sammanhang är OK om den tillför något.

Men varför vill du lägga kraft på att kritisera Israel – kanske för att israelkritiker blir belönade med obegränsad plats i media

Olle: Tyvärr har inte ens jag obegränsat med utrymme i media. Inte ens i svenska judiska media.

Frågan är: Finns lösningen – vägen till fred – inom den extrema högern som tycks få allt större inflytande i Israel? Jag anser inte det. En lösning kräver att alla parter släpper sina fördomar, erkänner varandras rätt till denna lilla plätt land, förstår att vi alla är människor, i detta fall semiter, med rätt att existera och styra våra öden som för evigt är sammanflätade. Kort sagt: utgår från tanken att alla människor har samma rättigheter.

Avslutningsvis ett citat från Haaretz, september 1967 av Simon Tzabar, veteran från kampen mot brittiska mandatet samt från krigen 1948, 1956 och 1967: ”Foreign rule leads to oppression, Oppression leads to terror and counter terror… Keeping the territories will turn us into a nation of murderers and murder victims”

Olle Katz

Fotnot: Allan Stutzinsky har läst texten och jag har bett honom komplettera och rätta det han anser vara felaktigheter. Sex veckor senare har det tyvärr inte kommit något, vilket jag beklagar./Olle