Resan till Israel/Palestina
Söndagkvällen närmar sig, flyget är två timmar försenat när vi närmar oss över det blå medelhavet. Vi flyger längs med Turkiets kust, söderut siktas Cypern dit israeliska judar åker för att gifta sig om de inte vill ha ett ortodoxt bröllop. Även i flygplanet anar man att mars-solen värmer mer här än hemma i Sverige. Kommer jag också att ”känna mig hemma” när jag kliver ner på Israelisk mark – en del säger att de fått den känslan.
Vi tar taxi in till Tel Aviv. Jag inser att jag inte kan läsa en enda skylt och avståndet ökar. De sex-sju åren i relleskolan måste vara ett av de största pedagogiska fiaskon jag varit med om. Ingen av oss elever kunde efter dessa studier förstå eller uttrycka den enklaste vardagliga fras. Vi fick lära oss läsa så att vi med klar röst, ännu ej solkad av målbrott, kunde läsa vårt avsnitt till Bar Mitzva. En ringa tröst är att vår lärare inte heller kunde modern hebreiska. Det fanns knappast som talat språk i hans ungdoms Europa. Och utan möjlighet att tolka en skylt finner jag att jag är långt hemifrån.
Vår grupp består av tolv personer, sju från JIPF, fem från Palestinagrupperna i åldrarna 20-74 år – en spännande och rolig konstellation med mycket kunskap och många starka viljor som lyckas samsas. Vi landar på ett enkelt hotell nära stranden, en lång medelhavsstrand som löper från norra Tel Aviv och till Jaffa i Söder, slänger in våra saker på rummet och går för att möta Gideon Levy och Catrin Ormestad för ett intressant samtal, två dagar före valet. Efteråt fortsätter vi till deras favoritkrog, Bistro 60, en palestinsk restaurang i vackra Jaffa.
Olle Katz - tankar i världen jag möter 